I diskussionen den 11 december kring skolsituationen i Majorna –Linné viftade SDN:s ordförande bort problematiken med att många väljer friskolor eller skolor i andra stadsdelar med orden: ”Det är lika många som väljer att komma till våra skolor så det jämnar ut sig.”
Enligt uppgifter från stadsdelsförvaltningen är det drygt 500 elever från andra stadsdelar som går i Majorna-Linnés skolor, hur många av dessa som är barn med växelvis boende i Majorna-Linné men är skrivna i annan stadsdel kan man dock inte ta fram. Antalet elever som lämnar stadsdelen är 1103 av totalt 4130, med andra ord så väljer fler än var fjärde elev en annan skola än den i närområdet. En lokal handlare som förlorar var fjärde kund i sitt primära upptagningsområde skulle nog ligga sömnlös både en och två nätter. Men för våra politiker är detta inget bekymmer.
Möjligheten som det fria skolvalet innebär har framförallt blivit en möjlighet att kunna välja bort icke önskvärda alternativ. Man väljer inte att komma till någonting utan att komma bort från något.
Politiker ska inte detaljstyra kommunal verksamhet men de ska peka ut riktningen för den. Medlet de har för detta är budget. I budget är det inte bara de ekonomiska ramarna som sätts utan även målen och visionerna för verksamheten pekas ut. Tänk om man i budgeten för 2014 hade skrivit in att man haft som målsättning att fler elever i stadsdelen ska välja de egna skolorna. Att den egna verksamheten ska vara något som man är stolt över, ett naturligt och självklart skolval för invånarna i stadsdelen. Ett sådant mål hade pekat ut en tydlig riktning för tjänstemännen att arbeta mot. Tyvärr verkar det nu istället som man gett upp för idéburna friskolor som vill återinvestera i verksamheten men också för riskkapitalistföretag som vill tjäna pengar på skolmarknaden.
Varför vill man inte vara bra?
David Nilsson, förälder till barn i årskurs 4 och 6 Karl Johansskolan
fredag 13 december 2013
torsdag 12 december 2013
Brev till Ibrahim Baylan
I natt skrev jag ett brev till socialdemokraternas högste ansvarige för skolfrågor:
"Hej Enrique
Tack för ditt mail. Jag är tacksam därför att du suttit och skrivit mitt i natten om hur du upplever situationen i din kommun och din sons skola. Det är värdefullt för mig att ta del av det. Jag för naturligtvis kontinuerlig diskussion med partivänner över hela landet. I den dialogen för jag fram behovet av större investeringar i skolan. Det gör vi också i vår nationella politik där vi prioriterar öronmärkta investeringar i skolan på ca 4,6 miljarder kronor per år.
Nu är det tyvärr så att tillståndet i svensk skola är illa oavsett var i landet vi är: Nedgången är så bred och genomgripande att den inte går att förklara med någon enskild reform (enligt skolverket), det är mot den bakgrunden vi föreslår att en kommission med de bästa nationella och internationella forskarna får möjlighet att göra en analys av orsakerna bakom tappet och komma med förslag till åtgärder som vi, helst, över blockgränsen kan implementera.
Mvh Ibrahim Baylan"
"Hej, Ibrahim.
Klockan är mitt i natten och egentligen borde jag sova. I morgon ska min son till skolan och ska jag vara ärlig borde jag också gå till skolan och plugga lite grann. I vårt lilla pappa-son-hushåll är det nämligen så att båda två är sysselsatta inom det område som du som nästan ingen annan har gjort till sitt: skolan. Jag skriver nästan ingen annan, för överste Björklund är ju skolan personifierad men han spelar ju för det andra laget…
Anledningen till att sitter mitt i natten och skriver är att jag ligger sömnlös över skolan. Inte över min egen, Göteborgs universitet är en utmärkt skola, och inte över skolan generellt utan för min sons skola. Min son går på Karl Johansskolan i Majorna i västra Göteborg. Jag vet inte om du är bekant med Majorna men låt mig säga så här: det är den rödgrönaste stadsdelen i en i övrigt väldigt rödgrön stad. I och med att Göran Persson, socialdemokratisk partiledare och tillika statsminister, kommunaliserade skolan och de rödgröna är i majoritet i så väl staden som i stadsdelsnämnden så kan alltså tillståndet på min sons skola direkt härledas till socialdemokraterna med stödpartier. När och om ni övertar regeringsmakten ska ni tillsätta en skolkomission säger du. Gott så, ämnet är komplext och drastiska och oövertänkta åtgärder gynnar ingen. Det finns dock saker som till och med en blind kan se. På min sons skola är de tämligen uppenbara nämligen.
Skolinspektionen var inte vidare nöjd med situationen så man tillsatte en ny rektor för att reda upp situationen. Det gjorde hon, med besked. Alla blev jättenöjda, personal, föräldrar och elever är helt eniga om att situationen har förbättrats avsevärt och att skolan återigen är en plats där man kan studera och faktiskt lära sig något. Finns det då någon som inte är nöjd? Du har nog redan gissat vem eller vilka som inte blev nöjda. Mycket riktigt, det var ekonomiavdelningen som inte var nöjd, inte alls nöjd. För bra skola är nämligen inte billig, det kan jag berätta för dig utan att du behöver tillsätta någon komission. Vår rektor har anställt olika typer av stödpersonal för att hålla reda på dessa stora (och växande) klasser där man integrerat elever med olika typer av problematik. Det funkar alldeles utmärkt men det är inte gratis.
Så nu sitter jag i prekär sits. Jag kommer nämligen vara tvungen att lyssna på dig och kanske lite på Stefan Löfvén använda skolan i valkampanjen som ett bollträ mot regeringen. PISA-resultaten är naturligtvis en katastrof för landet och det hade varit ett kardinalfel av er som oppositionsparti att inte påminna den sittande regeringen om detta vid varje tillfälle som ges. Varför är då detta en prekär sits för mig? Jo, jag vet ju vad socialdemokratisk skolpolitik är i praktiken, bortom floskler, retorik och skolkomissioner. Den är snål och ogin. I en stad där politiker bygger det ena monumentet efter det andra (Operan, Göta-tunneln och nu en Star Trek-bro) över sin politiska gärning snålar man på skolan. Resultaten låter givetvis inte vänta på sig: segregation, kriminalitet och missbruk är dessvärre min stads signum numera. Det finns inga vägar runt detta: att satsa och att alla barn ska ha en chans att gå och trivas i skolan.
Jag är som du kanske märker inte omedveten om att detta till syvende og sist inte är ditt jobb utan att skolan i Göteborg är Annelie Hulthéns ansvar men du är ändå ert partis högst ansvarige inom skolområdet. Kan inte du bara lyfta luren och ringa henne och fråga hur det är med skolan i det socialdemokratiska skyltfönstret Göteborg? Eller så kan du kan börja med att läsa Skolinspektionens rapporter om skolorna i Göteborg. Risken finns att det blir en lite spänd ton på telefon om du gör det innan du ringer men det är kanske det som behövs, för hon och hennes kollegor i den politiska majoriteten verkar inte riktigt fatta. Kanske är det för upptagna med annat, Göteborg har ju som du kanske vet inte bara problem med skolan.
Jag har nästan gett upp att kunna utöva medborgarinflytande i min stad. Den är utformad för "Göteborgsandan" och medborgarna är mest en demokratisk kuliss. Så nu står mitt hopp till dig, att du ska ta ditt uppdrag och din roll som framtida utbildningsminister på allvar. Upplys sossarna här nere att skolan är viktigt och att det till och med kan vara frågan som avgör valet. Det har de nämligen inte fattat för fem öre.
Med vänliga hälsningar;
Enrique de Gregorio, pappa till en grabb i ettan på Karl Johansskolan"
Klockan är mitt i natten och egentligen borde jag sova. I morgon ska min son till skolan och ska jag vara ärlig borde jag också gå till skolan och plugga lite grann. I vårt lilla pappa-son-hushåll är det nämligen så att båda två är sysselsatta inom det område som du som nästan ingen annan har gjort till sitt: skolan. Jag skriver nästan ingen annan, för överste Björklund är ju skolan personifierad men han spelar ju för det andra laget…
Anledningen till att sitter mitt i natten och skriver är att jag ligger sömnlös över skolan. Inte över min egen, Göteborgs universitet är en utmärkt skola, och inte över skolan generellt utan för min sons skola. Min son går på Karl Johansskolan i Majorna i västra Göteborg. Jag vet inte om du är bekant med Majorna men låt mig säga så här: det är den rödgrönaste stadsdelen i en i övrigt väldigt rödgrön stad. I och med att Göran Persson, socialdemokratisk partiledare och tillika statsminister, kommunaliserade skolan och de rödgröna är i majoritet i så väl staden som i stadsdelsnämnden så kan alltså tillståndet på min sons skola direkt härledas till socialdemokraterna med stödpartier. När och om ni övertar regeringsmakten ska ni tillsätta en skolkomission säger du. Gott så, ämnet är komplext och drastiska och oövertänkta åtgärder gynnar ingen. Det finns dock saker som till och med en blind kan se. På min sons skola är de tämligen uppenbara nämligen.
Skolinspektionen var inte vidare nöjd med situationen så man tillsatte en ny rektor för att reda upp situationen. Det gjorde hon, med besked. Alla blev jättenöjda, personal, föräldrar och elever är helt eniga om att situationen har förbättrats avsevärt och att skolan återigen är en plats där man kan studera och faktiskt lära sig något. Finns det då någon som inte är nöjd? Du har nog redan gissat vem eller vilka som inte blev nöjda. Mycket riktigt, det var ekonomiavdelningen som inte var nöjd, inte alls nöjd. För bra skola är nämligen inte billig, det kan jag berätta för dig utan att du behöver tillsätta någon komission. Vår rektor har anställt olika typer av stödpersonal för att hålla reda på dessa stora (och växande) klasser där man integrerat elever med olika typer av problematik. Det funkar alldeles utmärkt men det är inte gratis.
Så nu sitter jag i prekär sits. Jag kommer nämligen vara tvungen att lyssna på dig och kanske lite på Stefan Löfvén använda skolan i valkampanjen som ett bollträ mot regeringen. PISA-resultaten är naturligtvis en katastrof för landet och det hade varit ett kardinalfel av er som oppositionsparti att inte påminna den sittande regeringen om detta vid varje tillfälle som ges. Varför är då detta en prekär sits för mig? Jo, jag vet ju vad socialdemokratisk skolpolitik är i praktiken, bortom floskler, retorik och skolkomissioner. Den är snål och ogin. I en stad där politiker bygger det ena monumentet efter det andra (Operan, Göta-tunneln och nu en Star Trek-bro) över sin politiska gärning snålar man på skolan. Resultaten låter givetvis inte vänta på sig: segregation, kriminalitet och missbruk är dessvärre min stads signum numera. Det finns inga vägar runt detta: att satsa och att alla barn ska ha en chans att gå och trivas i skolan.
Jag är som du kanske märker inte omedveten om att detta till syvende og sist inte är ditt jobb utan att skolan i Göteborg är Annelie Hulthéns ansvar men du är ändå ert partis högst ansvarige inom skolområdet. Kan inte du bara lyfta luren och ringa henne och fråga hur det är med skolan i det socialdemokratiska skyltfönstret Göteborg? Eller så kan du kan börja med att läsa Skolinspektionens rapporter om skolorna i Göteborg. Risken finns att det blir en lite spänd ton på telefon om du gör det innan du ringer men det är kanske det som behövs, för hon och hennes kollegor i den politiska majoriteten verkar inte riktigt fatta. Kanske är det för upptagna med annat, Göteborg har ju som du kanske vet inte bara problem med skolan.
Jag har nästan gett upp att kunna utöva medborgarinflytande i min stad. Den är utformad för "Göteborgsandan" och medborgarna är mest en demokratisk kuliss. Så nu står mitt hopp till dig, att du ska ta ditt uppdrag och din roll som framtida utbildningsminister på allvar. Upplys sossarna här nere att skolan är viktigt och att det till och med kan vara frågan som avgör valet. Det har de nämligen inte fattat för fem öre.
Med vänliga hälsningar;
Enrique de Gregorio, pappa till en grabb i ettan på Karl Johansskolan"
I dag på förmiddagen kom svaret:
Tack för ditt mail. Jag är tacksam därför att du suttit och skrivit mitt i natten om hur du upplever situationen i din kommun och din sons skola. Det är värdefullt för mig att ta del av det. Jag för naturligtvis kontinuerlig diskussion med partivänner över hela landet. I den dialogen för jag fram behovet av större investeringar i skolan. Det gör vi också i vår nationella politik där vi prioriterar öronmärkta investeringar i skolan på ca 4,6 miljarder kronor per år.
Nu är det tyvärr så att tillståndet i svensk skola är illa oavsett var i landet vi är: Nedgången är så bred och genomgripande att den inte går att förklara med någon enskild reform (enligt skolverket), det är mot den bakgrunden vi föreslår att en kommission med de bästa nationella och internationella forskarna får möjlighet att göra en analys av orsakerna bakom tappet och komma med förslag till åtgärder som vi, helst, över blockgränsen kan implementera.
Mvh Ibrahim Baylan"
tisdag 10 december 2013
Hur barnen förlorade 10 miljoner
Premiss
Under den senaste veckan har det pratats om skolpeng eller elevpeng. Hur mycket resurser finns det till varje elev på våra skolor? Hur mycket får stadsdelarna ifrån kommunen för att ge våra barn den skolgång de har laglig rätt till? Idag har delar av gruppen bakom bloggen varit på möte med stadsdelsförvaltningen för att få svar just på denna fråga - något vi redovisar här.Kalla fakta
Varje elev i SDN Majorna-Linné (under 2012) budgeteras enligt följande:Undervisning
55 078:-
Läromedel etc.
1 857:-
Summa: 56 935:-
(Utöver detta tilldelas eleven 29 207:- för centrala omkostnader som administration, elevhälsa etc.)
Karl Johansskolans budget låg ursprungligen på 20 000 000 kr.
Undervisning + material * antalet elever (56 935:-*517) ger 29 435 395 kr.
Slutsats
Eleverna på Karl Johansskolan förlorar nästan 10 miljoner kronor. Cirka 20 000:- per elev och år. För att göra det mer konkret kan vi säga att det motsvarar ungefär en lärartjänst per trettio elever. Eller för den delen massor av frukt/bänkar/pedagogiskt material eller vad som nu kan behövas. Och det är säkert inte bara på våran skola, det lär se likadant ut över hela stadsdelen. Kanske över hela stan.
Det är inga extrapengar vi talar om. Det är medel som stadsdelsnämnden SJÄLVA räknar med att en elev bör kosta per år. Men någonstans mellan beräkningen och överförandet av medel till skolan så försvinner cirka 30 procent.
Vid direkt fråga om var dessa pengar tar vägen och, kanske framförallt, varför de inte går in i skolans budget så får vi inget svar. Det finns inget. Och kanske är det fel människor vi frågar.
Imorgon har vi alla chansen att fråga dem som verkligen kan svara - våra politiker. Gå på det öppna politikermötet!
Debattartikel i GP
Idag publicerades en debattartikel i GP skriven av två av föräldrarna bakom den här bloggen, David Nilsson och Robert Berman. Artikeln hittar du här
Kommentera och sprid den gärna. Och glöm inte att komma på mötet med politikerna i morgon!
måndag 9 december 2013
Affisch för nedladdning
Hjälp till att sprida ordet. Tillsammans måste vi visa att nedskärningar på skolan inte är acceptabelt utan att våra barn har rätt till god arbetsmiljö och stödinsatser för dem som behöver det!
Ladda ner PDF-filen här och skriv ut en eller tjugo exemplar. Sätt upp dem där du kan eller lägg dem utanför barnets klassrum. Låt oss se till att det blir ett välbesökt möte där det tydligt framgår att barnen och personalen SKALL ha de resurser de behöver för en bra skola.
Annika BLIR kvar!
Idag meddelades det att Annika Kummel återvänder till sin tjänst som rektor för Karl Johansskolan från och med 2/1 2014.
Naturligtvis är detta väldigt positivt och något som alla vi som reagerat över den senaste tidens turer endast kan bemöta med glädje. Det betyder dock inte att allt är frid och fröjd. Snarare är det ännu viktigare att vi fortsätter att markera att våra barn skall få de resurser som rätteligen är deras.
För att det arbete och de stödinsatser som Annika initierat, och den positiva utveckling dessa inneburit, är det av största vikt att vi fortsätter att markera. Markera att några ytterligare besparingar på skolans budget inte är okej. Att personal och elever har rätten att kunna begära en god skol/arbetsmiljö och att det MÅSTE få kosta pengar.
Vår del gör vi enklast genom att till att börja med gå på det öppna SDN-politikermötet nu på onsdag (11/12) kl 17:30-18:30 och där förklara att vi inte går med på några fler sparpaket i vår skola!
Naturligtvis är detta väldigt positivt och något som alla vi som reagerat över den senaste tidens turer endast kan bemöta med glädje. Det betyder dock inte att allt är frid och fröjd. Snarare är det ännu viktigare att vi fortsätter att markera att våra barn skall få de resurser som rätteligen är deras.
För att det arbete och de stödinsatser som Annika initierat, och den positiva utveckling dessa inneburit, är det av största vikt att vi fortsätter att markera. Markera att några ytterligare besparingar på skolans budget inte är okej. Att personal och elever har rätten att kunna begära en god skol/arbetsmiljö och att det MÅSTE få kosta pengar.
Vår del gör vi enklast genom att till att börja med gå på det öppna SDN-politikermötet nu på onsdag (11/12) kl 17:30-18:30 och där förklara att vi inte går med på några fler sparpaket i vår skola!
söndag 8 december 2013
Varför?
Vad vill vi?
- Fortsätta förbättringsarbetet som Annika Kummel startat på Karl Johansskolan. Detta innebär fortsatt möjlighet för pedagoger och barn till god arbetsmiljö med bibehållna stödinsatser.
Hur skall vi nå dit?
- Få till stånd möten med ansvariga politiker och tjänstemän.- Sprida information.
Vad kan vi alla göra?
- Prata med andra föräldrar - diskutera problemet.
- Kom till möten och säg din mening.
- Skriv till politiker, tjänstemän, media.
- Skicka ett mejl och berätta hur skolan blivit bättre sedan Annika Kummel blivit rektor för just ditt barn (tänk på att din berättelse kan publiceras här på bloggen).
- Skicka ett mejl och berätta hur skolan blivit bättre sedan Annika Kummel blivit rektor för just ditt barn (tänk på att din berättelse kan publiceras här på bloggen).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)